Jag har under vårens fiske haft förmånen att testa många sköna fiskeutrustningar från Shimano. Gäddspön, dropshotspön, vertikalspön, spinnspön samt mängder av schyssta rullar. En kombo som jag fastnat lite extra för är en riktig crème-de-la-crème-kombination för det lätta fisket efter typ abborre. Det är en både estetisk och funktionellt fulländad kombination som det är en njutning att fiska med. Rullen är en Shimano Sustain 2500 FG, en superskön rulle som har en silkeslen fällning av bygeln, mjuk och tyst gång, samt vattentätt bromssystem som även gör den lämpad för fiske i saltvatten. Rullhuset är tillverkat av C-i4 och aluminium för att vara så lätt och stark som möjligt. Andra funktioner är bland annat X-Ship, en funktion som ger rullen styvhet och massor av kraft, rotor i ”Magnumlite” C-i4 som ger en otroligt lätt och mjuk gång, AR-C-spole som reducerar risken för lintrassel, AeroWrap2-funktionen garanterar en perfekt linuppläggning, och sist men inte minst har man kastat in ett lättjusterat bromspaket kallat Rapid Fire som klarar en maxbroms på 9 kilo (beroende på storlek). Rullen rymmer 160 meter 0,25 mm lina och har en utväxling på 5,0:1. Med 8 St S-ARB-kullager och ett rullager garanterar jag att rullen är en dröm att fiska med. Shimano Sustain FG finns i storlekarna 2500 och 4000. Båda storlekarna levereras med extraspole och har 5 års garanti

  
Med den här dignititen på rulle kan man ju inte rekommendera vilken ”blompinne” som helst att fästa den på. Som tur är har Shimano tänkt på detta och tillverkat en hel serie tills i år med Sustain-spön som matchar rullarna perfekt både i utseende och utförande (chrome och svart) Shimano Sustain 3-15 gram 240 cm är den modellen jag använder. Spöt är utrustat med extremt lätta Fuji Alconite-ringar (rostfria) och klingan är byggd av HPC200 (high pressure carbon) och Biofibre, en kombination som gör klingan både lätt och stark. Med en utmärkande snabb toppaktion känner man minsta stöt i spöt och krokningen går blixtsnabbt. Det här är en utrustning för den finsmakade sportfiskaren som vill ha det lilla extra. En sådan som jag helt enkelt…

Rapalaproguide/Björn ”carlo” Karlsson

Nu börjar det bli dags att vässa krokarna och smörja rullarna inför kommande högtidsstunder. Det börjar nämligen dra sig mot benlöjans lek i Vättern. En lek som försiggår landnära och på grunt vatten och som även lockar med sig mängder av huggvillig röding från djupen. Runt midsommar brukar startskottet gå för denna årliga fiskehögtid. Att fiska röding med vertikalprylar är en av dom mest nervkittlande fiskemetoder jag provat. Spänningen när rödingen tar sats och simmar ikapp betet som man snabbspinner upp genom vattenmassan är obeskrivlig. Några knappt kännbara förnimmelser i spötoppen när den smågnager längst ut i jiggsvansen är allt som händer innan betet når ytan. Vid nästa uppvevning smäller det så hårt i spöt att man nästan får knäa vid relingen när den urstarka fisken rusar mot botten. Allt detta följer man ”in live” på ekolodsskärmen. Ja, rödingfiske på vertikalfiske är verkligen roligt, men kanske inte så lätt om man inte testat på det förut. Häng med här på bloggen under de närmaste veckorna så ska jag gå igenom lite hur jag fiskar efter den. Fortsättning följer… 

Med vänlig hälsning, Björn ”carlo” Karlsson

Att tänka på

Innan man börjar fisket är det några viktiga saker att tänka på. I Vättern finns tre områden där det råder totalt fiskeförbud. Dessa är Norrgrundet, Tängan och Fingals. Inget fiske får bedrivas här vare sig av sportfiskare eller yrkesfiskare. Förbudet gäller året om. Sen finns det även sju fredningsområden där fredningstiden är mellan den 15 september till 31 december. Det kan vara klokt att lägga in de områden det råder totalförbud på i förväg i plottern. Att fiska innanför kan bli en dyr erfarenhet. Fiskar man efter den 15 september får man även ha koll på de andra områdena.

Hur man lägger in områdena i plottern är inte så svårt. Gå in på Länsstyrelsens sida på nätet (vattern.org) och skriv av de värden som finns angivna för varje område. Skapa sen en rutt för varje område med dessa värden och spara under respektive namn. Sen är det bara att aktivera rutten när man närmar sig det berörda området. Då ser man tydligt vart gränsen går. Mycket smidigt. Dessa fredningsområden har en viktig funktion för att säkerställa ett långsiktigt och hållbart fiske så förbudet gynnar alla som fiskar i sjön. Sådana områden borde det enligt mitt tycke finnas i många andra sjöar också.
All info om Vätterns fiskeregler finns att läsa om här: Fiskebestämmelser

 Så här ser det ut på plottern när en rutt med fredningsområdets kordinater är aktiverad. I detta fall är det Norrgrundet.

Vart finns rödingen?

Vättern har en strandlinje på hela 52 mil och är Europas femte största sjö. Med andra ord finns det skapligt mycket vatten att gömma sig i. För mig är det sommaren som gäller när det skall vertikalas efter röding. Det funkar på vintern också, men då är det kallt och eländigt och rödingen är på ett uruselt humör. Så även jag. Dessutom är den utspridd i alla vattenlager över hela sjön på grund av det kalla vattnet och är svår att hitta. Det är sommar och sol som gäller. Det är inte mycket som slår en färgsprakande solnedgång över ett spegelblankt Vättern en varm sommarkväll. Särskilt inte om rödingen varit på hugget innan.

Med sommarens stigande vattentemperaturer tvingas rödingen ner på djupare vatten, under det så kallade språngskiktet. Enligt min uppfattning går den mycket bottennära på sommaren, förutom när den jagar. Det är då man hittar den lättast med hjälp av ekolodet. Använd gärna ett lod med bred spridningsvinkel på ekolodskonen, då hittar man mycket mer fisk. Extra lyxigt är det givetvis med ett ekolod med SideVue-funktion, men det är absolut inget måste. Ett enkelt lod med skvallerfönster (realtidsfönster) är egentligen allt som behövs.

Jag skulle vilja påstå att rödingen finns talrikt utmed hela Vättern men givetvis finns det bättre och sämre ställen. Söker man på djup mellan 25-35 meter kommer det inte dröja länge innan första rödingen tecknar sig på displayen, vart man än fiskar. Som vid allt annat predatorfiske är det vart betesfisken befinner sig som är lösningen på ett lyckat fiske. Hittar man den så är inte rödingen långt borta. Sök på skarpa kanter, djuphålor, grund och ryggar med djupt vatten i omedelbar närhet. Sådana ställen är alltid heta. Det får gärna vara lite strömsatta ställen. Under benlöjans lek patrullerar den gärna på lite djupare vatten utanför lekvikarna. Håll koll på vinden. Har det blåst åt ett visst håll under en längre tid kan det medföra att mängder av betesfisk gått in mot kanter, vikar och grund i vindens riktning. Då kan man lugnt räkna med att även ”Rune Röding” uppmärksammat detta och är där och förser sig av delikatesserna.

Fortsättning följer…
Med vänlig hälsning

Björn ”Carlo”Karlsson.

Äntligen tjänligt fiskeväder när århundradets blåsigaste vår äntligen släppte ifrån sig en dag med både sol och lugna vindar i tisdags. En dags semester fick det bli och gasen i botten mot abborrsjön. En sjö som jag kommer testa hårt i år efter större fisk. Jag är övertygad om att det finns riktigt stor abbore där, men än så länge behövs fysiska bevis. Men dom abborrar jag sett på kort från ortsbefolkningen visar rätt stöddiga bitar som tyvärr fiskats med nät, avrättats och avnjutits till middag. Inget ont i abborre som mat, men dom riktigt stora kunde ju få simma kvar tycker man. Har man inte tiden att åka långväga till mer säkra fiskevatten får man helt enkelt göra det bästa av situationen och satsa på hemmaplan. Tyvärr gick hela dagen i gäddans tecken. Att leken är slut råder det inget som helst tvivel om. Kärleksbestyren måste gått väldigt hårt till för nu var dom hungriga – riktigt hungriga. Vart man än fiskade plågades man av dom grönklädda ”tafsgnagarna”. Jag drillade säkert 25 gäddor innan jag fick lön för mödan med en fin abborre strax under kilot. Ingen bjässe, men ändå ett framsteg i just denna svårfiskade sjö. Att utforska en helt ny sjö är inte så lätt i början, särskilt om det inte finns någon djupkarta att tillgå. Men jäklar vad kul det är. Varje nytt fiskepass ger en ny pusselbit att lägga till det stora hela. Jag är sjukt envis och kommer givetvis inte ge mig innan hela sjön är kartlagd. Så är det bara…

Ps: Shimano Yasei Perch är även ett underbart litet spö att drilla ”tafsgnagare” på.

Mvh Björn ”Carlo” Karlsson

Fisketeknik
Jag får mängder med frågor om när, var och hur när det gäller rödingfisket. Det märks att det finns ett stort intresse. Många i min bekantskapskrets har provat, några har greppat tekniken direkt, men många har också misslyckats. De ser rödingen på ekolodet, släpper jiggen och försöker locka den till hugg – men inget händer. Vad gör vi för fel? Vi får dom att följa med i skvallerfönstret, men dom hugger inte. Det är den absolut vanligaste frågan att besvara.

Som sagt tidigare så är det nödvändigt med ett ekolod som har ett realtidsfönster, också kallat skvallerfönster. Allt annat som visas på ekolodet är historia. Det är i skvallerfönstret allt händer. Det är där man ser rödingens minsta reaktion på hur man rör sitt bete. En röding är i normalfallet inte speciellt intresserad av ett bete du presenterar framför den förrän du sätter fart på det. Det är då jaktinstinkten tänds. En mer nyfiken fisk är nog svårt att hitta. Den undersöker nyfiket jiggarna och tar även gärna ett litet försiktigt nafs längst ut i jiggsvansen för att kolla ätbarheten. Detta gör den med stor exakthet även i full fart. Små ytterst försiktiga indikationer/förnimmelser i spötoppen skvallrar om att betet undersöks noggrant under uppvevningen. Mycket spännande ögonblick som brukar resultera i våldsamma mothugg i tomma intet. Plus möjligen en hel rad av mycket olämpliga ord i en strid ström… Bettskena rekommenderas för de med klena nerver.

Triggerfiske

Knepet är att aldrig låta fisken få en chans att se vad den egentligen jagar efter. Man skall trigga den till hugg med betet tills den går till attack. När den visar minsta tecken på att reagera vevar man snabbt betet ifrån den och eldar upp den ändå mer. Jag kallar det för ”Triggerfiske”. Släpp jiggen ovanför ett eko och ha järnkoll på skvallerfönstret. Fisken ser ditt bete redan någon meter under båten och kan stiga blixtsnabbt om den vill. Störtvänd någon meter ovanför och veva snabbt uppåt och ha järnkoll i skvallerfönstret, hänger den med så veva bara utan minsta tvekan. Sakta aldrig någonsin in i detta läge för att fisken skall ”hinna” ikapp, det är dömt att misslyckas. Ser man inte att fisken stannat vevar man ända upp till ytan, det kan smälla precis när man lyfter upp betet. Ser man att fisken stannat – då stannar man själv betet, sänker och triggar den igen. Små korta ryck, eller ett par snabba varv med veven någon meter ovanför brukar väcka intresset. Ibland hjälper inte ens detta, då kan man försöka sänka jiggen förbi rödingen och locka med den ner på djupare vatten igen, för att därifrån försöka trigga igång den. Sänk sakta, men håll jiggen ändå nedanför fisken hela tiden. Det kan hugga plötsligt så var beredd! När fisken följt med ner i närheten av botten drar man iväg jiggen igen. Ett mycket effektivt sätt som jag har fått många rödingar på.

Det är mångas scenarion som utspelar sig under rödingfisket, ingen dag är den andra lik. Ibland smäller det på allt, andra dagar är det helt omöjligt att få en fisk. De flesta som varit med mig i båten och testat gör så gott som alltid fel. Även fast jag står bredvid och säger exakt vad dom skall göra. Det största misstaget sker när dom fått en röding intresserad att simma efter, omedvetet saktas det in på farten för att hjälpa rödingen att komma ikapp. Gör istället tvärtom skall ni få känna på häftiga hugg. När rödingen väl kommit ikapp betet, öka då på farten ändå mer och försök veva ifrån den. Då brukar den tända till och ta jiggen med våldsam kraft.  Jag fiskar alltid på detta varierade sätt med växelvis snabb och supersnabb invevning, små, små korta lockryck ovanför trög fisk, eller korta, snabba och upprepade vevningar ovanför fisken. Var envis, till slut blir dom irriterade och smäller på.. Håll avstånd till fisken med minst någon meter.

”Nej nu har rödingfisket kommit igång så nu är det dags att preparera sig för morgondagens fisketur på Vättern. Ny Suffix Nanobraid skall vevas på några heta Shimanorullar som skall testfiskas. Mer om det senare”

Skitfiske! Med vänlig hälsning, Björn ”Carlo” Karlsson

Fortsättning följer…

En magisk dag på ett spegelblankt Vättern är till ända. Solen gassade och rödingen bjöd upp till en makalös batalj som fick det att knaka i spöna i dubbel bemärkelse. Fem fiskar vägde in på över tre kilo, med 3,75 i topp.  Tre av dessa tog på ett nytt bete från Blue Fox som jag skall teosofiska under året. Utan att överdriva vill jag nog påstå att det var sanslöst effektivt. När det är sådant här superfiske är det alltid trevligt att dela upplevelsen med en person som har vett att uppskatta det unika i detta fiske. Tack Per-Arne Lundberg för en rolig dag på sjön som fiskemässigt slår det mesta. Synd du knäckte spöt, men jag sa att rödingarna hade kraftresurser utöver det vanliga :-) Sen en annan sak: Please släng Toyota-kepsen, du ska få en riktig fiskekepa av mig :-)

Det har tagit några år, men nu satt det till slut en grann röding på prick 4 kilo från Vättern. Den smackade i sig ett testbete från Normark som kommer som nyhet nästa år. Ett bete som jag redan i år fått 6 rödingar över 3 kilo på. Detta på två turer. Gomoku – lägg det namnet på minnet!

PS: Rödingen simmar glatt vidare. Vi kunde följa den på Garmin nya ekolodsteknik Panoptix ända ner till botten på 40 meters djup. Härligt att se :-)

Just another one bites the dust. 3,7 kilos röding fångad på ett Gomoku 35 gr. Vilket dynamitpaket den här var! Sanslöst roligt fiske!

Rödingen returnerades helt utan några problem och gick att följa på lodet ända ner till botten

Mvh Björn ”carlo”Karlsson

Blänkefiske
En annan metod jag testade förra året var pilkfiske, både vertikalt och med kast. Det var en sann rödingfantast som heter Fredrik Larsson som introducerade den gamla hederliga metoden för mig en dag uppe i norra Vättern. Själv hade jag ett fiaskoartat resultat att skryta med när jag gled fram till Fredrik och kollade läget. Till min oerhörda förvåning hade han haft superfiske hela dagen med sina rödingblänken! Och detta hade skett typ 100 meter ifrån där jag nollade med jiggarna! Det han använde var så kallade Vänerblänken, en modell från Normark, som tyvärr inte finns i handeln längre. Man ska inte underskatta dom gamla metoderna fick jag lära mig med tydlighet. Jag såg när Fredrik fiskade att han utvecklad sin egen teknik med snabba kontinuerliga ryck utmed botten. Ofint nog tog den gode Fredrik ytterligare ett par fiskar när jag tittade på. Jag testade givetvis med jiggen igen på hans guldställe, men rödingen visade inget som helst intresse. Det var lika bra att packa ihop och åka hem med svansen mellan benen. Men givetvis letades det runt i skrymslen och byrålådor när jag kom hem efter egna blänken. Fyra originalblänken blev resultatet glädjande nog. Redan dagen efter var jag ute med min gode vän och ständige vapendragare inom fisket Björn Strömberg och testade tekniken. Vi fick väl inte igång bottendunkadet direkt, även fast vi fick några fiskar. Det var när vi började veva blänkena mot ytan som det hände grejer. Rödingarna blev som tokiga och anföll med full kraft. Huggen man får när man vevar jigg är rent av mesiga om man jämför med det här. Vi försökte ju givetvis hålla metoden inom en viss grupp av kompisar, men det gick sådär kan man säga. Mailkorgen var full bara inom några dagar med frågor om vad vi använt för blänken. Idag är det ingen hemlighet längre och man ser blänken på många spön. Metoden är riktigt effektiv och den utförs på exakt samma sätt som med jigg. Självklart funkar många olika sorters blänken/drag till detta fiske. Själv har jag testat några prover från Normark under denna säsong som heter Gomoku. Ett suveränt bete som jag redan fått många stora fiskar på och som kommer ut i handeln till nästa år. Jag är helt säker på att blänkemetoden även genererar mer lax och öring. Redan på ett par pass  i år har jag fångat båda arterna. Nä nu överdrev jag lite, laxen på cirka 5 kilo hoppade ju ur håven igen på grund av klumpig håvning. Så var det ja! Perkele!

Pilkfiske
Eftersom jag tävlingsfiskat i havet så mycket med pilk efter torsk fick jag en ide om att jag kunde utnyttja den erfarenheten även till detta fiske. På den tiden var det underhanskast med pilk som gällde för att komma iväg en bit från båten, detta för att sen fiska in pilken tätt ovanför botten. Kunde man få till denna teknik med rätt vikt till strömförhållanden och samtidigt hade lite snits på utkasten var det en fångstrik metod. Detta borde väl gå även till bottenstrykande röding var tanken. Jag testade mig fram med lite olika pilkar och fick faktiskt rätt gott om fisk redan från början. Det var riktigt roligt, även fast man missade poängen med att se rödingen på lodet. En plusfaktor var att det även lockades med mycket fisk in till båten som man i sin tur kunde fiska på vertikalt. Jag använde pilkar mellan 25-40 gram. Bland annat fick jag flera fina fiskar på 32 grams Möresilda, en pilk/drag som annars används med fördel till andra laxartade fiskar. För att lyckas med den här tekniken behöver pilken var så pass anpassad i vikt gentemot ström och eventuell avdrift att den ”dansar” fram utmed botten. För tunga grejer funkar dåligt. Testa och ge inte upp om det inte hugger direkt. Det är skitkul att känna när det stramar till i linan när man fiskar betet lång ut från båten.

Gomoku, supereffektivt bete för vertikalfiske efter röding. Kommer som nyhet nästa år.

Utrustning
Först och främst behöver man ett ekolod med funktionen realtidsfönster/skvallerfönster med bred konvinkel. Detta för att lättare hitta fisken samtidigt som konvinkeln gör att träffen på betet blir bättre i skvallerfönstret. Har man inte koll där är loppet kört redan från start. Ekolodet behöver också ha en hög uppdateringshastighet, alltså ingen efterfördröjning i skvallerfönstret när man rör betet. Detta för att man skall kunna reagera på rödingens minsta tendens att gå till angrepp. Är man för seg i reaktionen går ofta tillfället till spillo och fisken tappar intresset. När man väl hittat rödingen är det sjukt smidigt att ha en frontmonterad elmotor med ankringsfunktion. Detta är inget måste för ett bra fiske, men det underlättar enormt. När det gäller spön och rullar rekommenderar jag multirulle och spinnspön upp till 7 fot som klarar en kastvikt på cirka 40 gram. Lättare klassning på spöna är visserligen roligt att fiska med, men det underlättar inte returneringen att drilla fisken för länge. Använd därför lite styvare spön och gärna en flätlina som tål lite press med en tjocklek runt 0,12-0,15 mm. Angående beten/jiggar så fungerar de flesta typer mellan 8-12 cm med paddelsvans. Det helt avgörande är fisketekniken och inte färg eller form på jiggen. Det är först när fisketekniken sitter man kan börja laborera. Använd fluocarbontafs runt en meter runt 0,40-0,45 mm och skarva den direkt i flätlinan. Funkar givetvis även med ett lekande i huvudlinan som man knyter taften på, men jag gillar inte att se den där extra ”klumpen” i skvallerfönstret så jag skarvar. Enkroks-regel gäller i Vättern så det medför att man inte kan gillra en stingertafs på en jiggskalle med tillhörande krok. Är det sådana jiggskallar man har till förfogande finns inget alternativ. Knip av kroken och sätt en stingertafs med en trekrok så långt bak på jiggen det bara går. Sätt den på undersidan av jiggsvansen. Var försiktig med fisken när den skall returneras, kroka gärna av den i ytan, då tar den minst skada. Oftast sitter dom ytligt krokade och är lätta att kroka av. Av alla rödingar som fångades i min båt förra året var det bara två som inte gick att returnera. Nä nu får det vara nog med skriverierna, rödingen är till dags dato igång för fullt och semestern har börjat. Mot båten och sen gasen i bott mot rödingarna…

Ps: Här kommer ett tips på ett bra röding-set från Shimano.

Ett spö som jag testat och fattat tycke för är Shimano Yasei Red AX Player 6,6 fot. Här får man mycket spö för pengarna, det kostar under 1000 kr i handeln. Spöet klarar lätt vikter upp till 40-50 gram och är riktigt skönt att drilla fisk med. Till spöet har jag testat två rullar än så länge och det är svårt att favorisera någon. Jag har provat både en Shimano Calcutta 201 samt en Shimano Curado. Båda är helt underbara att fiska med, har riktigt bra bromsar och släpper lina fort från rullen. Det sistnämnda är viktigt när man vertikalar röding. Suffix Nanobraid 0,12 sitter på rullarna. Suverän lina….

Skitfiske!
Med vänlig hälsning Björn ”Carlo”Karlsson

Sakta men säkert växer Gomoku-betet fram som en storfavorit till fisket på Vättern. Igår utklassade det allt annat. Det verkar även som det faller både lax och öring i smaken. Andra öringen för i år tog även den på ett Gomoku 35 gr silver/grön. Och återigen föll även den tyngsta rödingen för superbetet! Fisken vägde över tre kilo och tog Gomokun på tekniken då man sakta fiskar betet strax nedanför fisken. Sänk sakta, låt fisken komma ikapp, sänk då lite snabbare för att reta, bromsa in och låt fisken komma ikapp igen. Korta släpp skall det vara, bara någon halvmeter i taget. Håll i spöt, det kan smälla när som helst. Jag hade ett sånt brutalhugg på Sink/Stop metoden igår att så kallad spagetti-handled uppstod vid mothugget.

Med vänliga fiskehälsningar Björn”Carlo”Karlsson

Århundradets blåsigaste sommar till trots har det ändå gått att fiska några dagar i Vättern efter röding. Eftersom det inte varit något stabilt högtryck har också fisket varit väldigt upp och ner. Men det har ändå kommit upp många fina fiskar i båten. Jag har haft en skiftande besättning, allt från proffs till amatör. Särskilt roligt är det de dagar fisken är på bettet och någon är med som knappt fått en fisk tidigare. En röding som hugger ett bete speedjiggat upp från botten kan bli en chockartad upplevelse. Alla som varit med, förutom en mycket närstående fiskekompis jag inte vågar berätta namnet på, har hitills fått känna på musklerna av röding över tre kilo. Det är obetalbart att se fiskeglädjen hos de som inte är så vana när rödingen tar lina på hård broms och tjurrusar mot botten. Sann fiskeglädje! Nu laddar jag för en veckas fiskesemester i Östergötland.

Här kommer några bilder på några av besättningsmedlemmarna och deras fina fångster.

Anders ”Kingen” Johansson har tyngst i båten än med en praktfisk på 4,1 kilo.

Jens ”Bitterkvist” FagerbergPer-Arne ”I have no Panoptix”  Lundberg

– Där satt den, hör jag Strömberg säga, samtidigt som spöt böjer sig i en kraftfull båge. Han har fått uppdraget att testa Storm Ultra Shad i både 12 och 15 cm medan jag provar lite andra beten. På under en timme tar han 6-7 fiskar, dom hugger som galningar även på den stora modellen. Själv lyckas jag ta två fiskar på Blue Fox Lucius Long 36 gram och en på ett Blue Fox Esox 35 gram under samma tid. Det är kul att testa nya prylar är vi rörande överens om. Sist men inte minst kastar vi i ett par provbeten från Rapala som kommer på marknaden nästa år (Rapala Fat Jig) Det är en balanspilk som även funkar till spinnfiske. Även dom leverrerar och bara inom några minuter har jag haft ett par kraftfulla hugg som tyvärr inte resulterar i fast fisk. Strömberg lyckas däremot kroka en fin röding på cirka 2 kilo Inget snack om saken att Stormjiggarna leverrerade bäst, men ändå kul att man kan variera sig lite med olika beten En sak som var riktigt bra med Ultra Shadarna var den lite större svansen som det gick att gömma en stingerkrok bakom på ett perfekt sätt . Dessutom hade dom en högfrekvent gång som lockade bra. Ytterligare ett plus i kanten är att jigghuvudets infästning för beteslåset sitter mitt i jiggskallen, det medför en slingrande gång i vattnet. Ultra Shaden finns i åtta färger i vikterna 30, 40 och 50 gram. Att man inte skall vara rädd för att prova nya saker fick vi även ett bevis för dagen innan då vi på grund av för hård blåst jiggade abborre i norra Vättern. I ren utklassnigsstil fiskade jag ifrån den gode Strömberg med Texas-metoden. Han provade allt han hade i väskan med obefintligt resultat. Sur som ättika var han. Sen fick han upp några helt förtorkade räkimitationer som det stog Vargöns Detaljhandel utanpå påsen. Man kan säga att det var endast en gummiklump eftersom all vätska i påsen försvunnit för typ 10 år sedan. Man hade kunnat använda den oformliga massan som ett dödligt vapen, så hård var den av förtorkning. Gummiklumpen han knappt komma till botten innan det small på en fin gädda runt 8 kg.

Skitfiske!
Med vänlig hälsning Björn ”Carlo” Karlsson

Vecka 31 går till historien som en av de blötaste, kallaste och blåsigaste sommarveckor någonsin. I storm och ösregn trotsade vi vädrets makter i sökandet efter Vätterns fartfantomer -rödingen. Stövlar, långkalsonger, fodrade regnbyxor, tjocka ulltröjor, huvtröjor utanpå det med ytterligare mössa på toppen och ett stort parasoll i beredskap var det som gällde för att överhuvudtaget kunna vistas utomhus. Man fångar ingen fisk i soffan var ledordet som vi upprepade som ett mantra dagligen för att stärka moralen i båten. Även fisket var katastrofalt – i alla fall till att börja med. Flera dagars ihärdigt letande resulterade bara i några få fiskar här och där. För att muntra upp stämningen lite körde vi arttävling i båten. Ställningen var lika (abborre, gädda och röding) tills Strömberg fick en liten sketen simpa. Då fick man utstå en del smädelser kan man lugnt påstå, det vill säga ända tills jag själv lyckades knipa en liten ”blånäsa”  som utjämnade ställningen. Blånäsa = sik-

Det var en rätt rolig händelse som nästan fick den gode Strömberg att bryta ihop eftersom han redan räknat in vinsten i förväg. Vi har länge snackat om att hitta någon metod för att fiska riktat efter sik, men trots otaliga försök med allsköns utrustning har vi än så länge gått bet på uppdraget. Endast ett par sikar har tidigare fångats, detta på ren slump under fisket efter röding. Händelsen utspelade sig när vi precis anlänt till en väldigt specifik kant som brukar husera röding i stora mängder. Nu var det dessvärre soprent, endast några mindre krumelurer nära botten kunde avläsas på ekolodet. Jag laddade genast om och bytte till ett tackel bestående av en liten Willamson Gomoku 25 gram (utan trekrok) samt en liten upphängare agnad med en hög maggot.  Samtidigt som jag får på tacklet tar jag en titt på lodet och ser en fisk stiga mot båten som en raket. Precis rakt upp stiger den i en oerhörd fart. Min första tanke är ju givetvis att det är en röding som fått tokspel och skall upp och undersöka bottenfärgen på båten. Maggot är ju mig veterligen inte rödingens favoritföda, men vad skall man göra när man inget annat har för tillfället. Snabbt ut med hela härligheten utanför relingen på vinst och förlust. Redan på 4-5 meters djup möts ekona i skvallerfönstret. Jag tvärnitar och omedelbart börjar det picka i spöt. Ett snabbt mothugg resulterar i fast fisk som redan efter ett par sekunder lyfts in i båten. En ”blånäsa” minsann! Strömbergs min är obetalbar när han inser att jag utjämnat i vår lilla interna arttävlan. Från det jag sett fisken stiga från 35 meters djup tar det nog inte mer än 10 sekunder innan den är i båten. Hur vi än försöker vidare får vi inget mer, även fast vi ser dom på botten. Undrar vad man lärde sig av detta? Ska man bara sitta och glo i båten och vänta ut en ”stigare” om man vill ha sik på kroken? Låter tråkigt! Mete i mellanvattnet kanske? Det får bli mer test efter dom sluga sikarna vid senare tillfällen. Tills denna lilla ”blånäsa” kom i båten vill jag påstå att vi haft ett katastrofalt dåligt fiske. Visserligen hade vi fått några riktigt fina rödingar,  men vart vi än testade var det få fiskar och dom man hittade var mycket svårflörtade. Men den som väntar på något gott, i storm och ösregn, väntar aldrig för länge. Det är ett mycket gammalt fiskeordspråk. Snart vände allt som på en femöring, men mer om det i nästa inlägg. Nu är det dags för en tur i båten igen – solen skiner, tro det eller ej!

Skitfiske!

Med vänlig hälsning Björn ”Carlo” Karlsson

…fortsättning från tidigare blogginlägg ”Världens viktigaste sik”

Efter vi fått den lilla siken som jag skrev om i det förra blogginlägget och provat ytterligare någon timme utan resultat går luften ur oss. Innan vi kom fram till sikplatsen hade vi sökt av en kant som tog tre timmar att avverka, utan att se en enda fisk att släppa på. Avsökningen gjordes i hällande ösregn och i en synnerligen otrevlig sydvästvind, detta i nära tvåsiffrig vindstyrka från sydväst. Sämsta vinden man kan tänka sig på den platsen vi befann oss. Däremot hittade vi ett grund som inte finns med på sjökortet, helt plötsligt blev det bara 15 meter djupt där det enligt flera olika sjökort skulle vara runt 40 meter. Det var lite spännande innan vi insåg att platsen var helt öde. En sådan plats måste självklart besökas igen. Vi sitter hukade under ett stort parasoll och undrar nog lite till mans vad vi håller på med egentligen. Det är svinkallt, hela vintermunderingen sitter på och det är mitt i sommaren. Dessutom rena skitfisket. Vilket mörker!

Jag ringer en kompis i Finspång för att muntra upp mig lite. Han berättar att han gått tillbaks till jobbet i förtid på semestern. Han stod inte ut att sitta framför fönstret och pilla navelludd längre. Där jag satt under parasollet i monsunregnet förstod jag honom mycket väl. Tankarna kom över mig, jag kanske också skulle packa ihop och dra hem och jobba istället. Strömberg såg inte gladare ut där han satt och huttrade under parasollet. Självklart vågade jag inte fråga något så dumt för då hade han med all säkerhet idiotförklarat mig för all framtid. Kallat mig för lipsill och massa andra otrevliga öknamn. Nä någon svaghet får man inte visa i det här sällskapet, då kan det gå illa. Gäller sjävklart gäller detta vice versa också.

Mitt i vårt djupaste mörker händer det plötsligt! Regnet slutar att ösa ner, vinden mojnar och som om inte detta vore nog – solen glimtar även fram lite menlöst bland regnmolnen. Detta lilla gör att energidepåerna fylls på och jag bestämmer enhälligt att nu får det vara nog med depressioner. Båten skall upp i planing och gasen skall med omedelbar verkan vridas i botten för att ta oss 15 sjömil söderut. Vi satsar allt på ett kort eftersom klockan hunnit dra iväg framåt eftermiddagen. Tänk vad lite sol och regnfritt kan göra! Vi sprudlar nu av energi och bestämmer till och med att vi skall göra ett så kallat ”Pittstop” på ett ställe på vägen som vi kollat tidigare under dagen. Då var det ökenliknande förhållanden som rådde på botten, men man vet ju aldrig. När vi väl kom fram sänktes Panoptixgivaren ner och lodet startades upp. Vad vi då fick se var en helt otrolig syn vi sent kommer att glömma – det formligen kryllade av fisk. Skärmen fylldes av röding som jagade i ett stort stim av löja. Vi hann knappt komma till botten förrän dagens första dubbelhugg var ett faktum. Hur ett fiaskoartat fiske kan vända så tvärtom är egentligen helt fantastiskt, och det är kanske den möjligheten som gör att fiske är så roligt. Från absolut bottenlöst mörker, till det bästa fiske vi någonsin upplevt på några minuter. Att kämpa i eländigt väder och skitfiske fick denna gång sin belöning. Inget är säkert när det gäller fiske, men en sak är klar – på sofflocket fångas inte mycket fisk!

Mer om detta i nästa blogginlägg.

Med vänlig hälsning Björn ”Carlo” Karlsson

Se ett klipp när mängder av röding jagar siklöja. Siklöjestimmet är det svarta flimret på filmen. Dom är splittrade och i fullständig panik när rödingen går till gemensam attack. 

Fortsättning från föregående blogginlägg: Från skitfiske – till drömfiske

Det är med en viss chock vi tittar på ekolodet, vi tror knappt det vi ser är sant. Strömberg ser ut som en lubb i synen som precis vevats upp från 800 meters djup. Ögonen står rakt ut! Dessvärre har jag väl själv samma komiska uttryck. För att göra en lång historia kort så upplevde vi vårt livs fiske under några timmar när rödingen gick bärsärkargång nere i ett stort stim med löja. Medelvikten på fiskarna var långt över två kilo. Strömberg, också kallad ”Tur-Ture”  fångade som vanligt den tyngsta fisken, en fantastiskt fin röding på 4,5 kilo. Själv fick jag nöja mig med en på 3,85 kilo. En fisk som jag visserligen var mer än nöjd med. Vi fick många fiskar över tre kilo som jag tror de flesta tycker är gränsen för en riktigt fin röding från Vättern. I alla fall är det den gränsen som gäller för oss.

Drömfiske med Gomokun! Statistiken talar mer och mer för betet Williamson Gomoku, hela sex stycken 3+ fiskar föll för den i olika färger, ytterligare några togs på Storm Ultra Shad i pärlemovit samt i blåsilver och några togs på Vänerblänket. Eftersom fisket var så bra tog vi tillfället i akt att prova lite andra beten. Bland annat fick vi fisk på balanspilk (Rapala Flat Jig) ett bete som kommer ut på marknaden nästa år och som med sin platta profil gör den lämplig även för spinnfiske. Ett flertal fiskar föll för en Bluefox Lucius Long,  36 gram och någon tog på en Bluefox Esox 35 gram. Är fisket bra kan man gärna experimentera lite, det är bara kul. Vi gick upp i storlek på Ultra Shadarna till 15 cm och flyttade fram stingerkroken lite för att maximera chansen på riktigt stor fisk, men vi märkte ingen direkt skillnad eftersom fiskarna var så otroligt i stöten i sin hetsjakt efter löjorna.

Röding, 3,85 kg som föll för en Williamson Gomoku i blåsilver

Ytterligare en fin 3+ röding  

Det är kanske inte konstigt att rödingarna höll en hög medelvikt när många var så här fullproppade med löja. Den här rödingen hade verkligen försett sig i löjstimmet och vägde in på 3,85 kg. Det hade varit kul att veta hur många löjor den smällt i sig, men vi valde att returnera fisken. Tar jag upp en matfisk så väljer jag alltid någon runt ett par kilo.

Samma fisk fångades två gånger. En kul sak som hände under fisket var att jag fångade samma röding två gånger. Jag fick upp en gäddbiten fisk med väldigt karakteristiska bett som gick att känna igen en andra gång. Det visar på att i alla fall inte den fisken tog någon skada av att returneras. Har en känsla av att den fisken kommer att bli en riktigt stor, tuff röding en dag, den verkade ju odödlig. Välkommen tillbaks då…

4-1 metoden. Metoden som fungerade bäst vid det här tillfället är en teknik som vi kallar för 4-1 metoden. Efter att man kommit till botten rycker man snabbt fyra gånger med betet strax ovanför botten, sen sätter man fart uppåt. Självklart är det inte så viktigt med just 4 ryck, men något måste metoden kallas. Ofta kommer hugget inom dom tio första metrarna, men det är heller inte ovanligt att rödingen följer med ända upp och klipper betet strax under ytan. Då gäller det att hålla hårt i spöt för då brukar det bli åka av mot botten. Det blev lågt räknat 15 fiskar under den här stunden med vikt över tre kilo. Ett drömfiske vi sent kommer att glömma. All fisk returnerades direkt med avkrokning i ytan, förutom några större fiskar som vi snabbt lyfte upp, vägde och fotograferade. Vi kunde med Panoptixens hjälp följa varje enskild fisk ner till botten igen. Inte en enda fisk kom upp till ytan igen efter att den blivit returnerad. Vi fiskar med vertikalspön klassade upp till 60 gram (Yasei AX Player) Med dessa spön klarar man att sätta hård press på fisken så inte drillningen blir för utdragen. Det gynnar återutsättningen av fisken.

Se videoklipp när en röding simmar ner efter att blivit släppt i ytan. Den gula turbulensen i videoklippet är från när rödingen vevades upp

Högre medelvikt? Jag har en känsla av att rödingbeståndet ökar för vart år samt att även medelvikten stiger. Från att aldrig fått någon över fyra kilo tidigare har jag redan fyra fiskar över den vikten i båten i år. Fiskar över tre kilo har vi fångat i stort sett varje tur och även dom tycker jag ökat markant i antal. Om några år kanske 5-kilosfiskarna inte är så ovanliga heller? Fisket är så bra så det är helt galet och vi är mer än nöjda så vi bestämmer att bryta mitt i värsta napprushen. En helt fantastisk fiskedag är slut, en dag som började med regn och oväder, men som slutade i ett drömfiske vi sent kommer att glömma.

Bingo på nytt ställe! Vår sista fiskedag börjas på samma ställe där vi avslutade. Fisken är kvar i mängder, vi fiskar någon timme men bestämmer oss för att avbryta. Ibland kan till och med ett fiske bli för bra. Vi bestämmer att söka efter andra platser och lämna det enorma rödingstimmet i fred. Själva sökandet efter nya fiskeplatser är något av det roligaste som finns enligt mig. Spänningen att hitta det där stället som ingen annan vet -stället med bara röding över fem kilo. Drömma kan man ju i alla fall få göra. Vi lämnar rödingarna ifred och söker oss vidare mot nya upptäckter. Från vårt oflyt med både fiske och väder i nästan fyra dagar verkar det som vi nu är inne i totalt motsatta förhållanden. Plötsligt är allt lätt. Det går helt enkelt inte att misslyckas längre. Vi kör 4-5 distans till en kant som ser het ut och det blir bingo direkt.

Stora tunga åskmoln rullar in över Vättern

Björn ”Tur-Ture” Strömberg med en av sina 3+ fiskar

Williamson Gomoku i blåsilver var melodin för dagen och fångade många stora rödingar. Detta vackra exemplar vägde in på 3,75 kg

Mina tre första fiskar väger runt 3,5 kilo, nästa fisk 3,75 kilo. Strömberg får något liknande. Sanslöst, vilket flyt vi ligger inne med plötsligt. För mig är det Gomokun som återigen levererar dom tyngsta fiskarna. En röding mellan 3-4 kilo är en fantastisk fajter som sätter utrustningen på rätt hårda prov. En rulle med bra bromsar är ett måste till detta fiske. Den här dagen testade jag en Shimano Citica, en lågprofilare som kommer på marknaden nästa år. Den fick jobba stenhårt, men klarade provet galant. Fisket forsätter ett tag innan det återigen börjar blåsa upp och regna, plötsligt öser regnet ner igen och stora tunga åskmoln rullar in över Vättern. Så kallat parasolläge infinner sig igen. Men vad gjorde det när man fått uppleva ett sånt fantastiskt fiske på en av Sveriges vackraste och vildaste sjöar. Har du inte provat fiske efter röding med vertikalprylar ännu så väntar ett fantastiskt roligt och spännande fiske. Men det är långt ifrån alla dagar som rödingen är på bettet, så bered dig på många frustrerande turer när dom är helt omöjliga att få till hugg, oavsett metod. Men när det väl stämmer, då blir det så mycket roligare.

Skitfiske!

Med vänlig hälsning Björn”Carlo” Karlsson

Bluefox Lucius Long är som bekant ett giftigt bete för gädda, men som också har visats sig fungera ypperligt för röding. Kolla bara in denna film på rödingarnas totala fokusering när dom följer blänket ner mot botten. Vid en tur fick vi bara fisk på det här draget under några timmar  – vad vi än provade för något annat bete. En av rödingarna tar ett försiktigt bett i blänket under uppvevningen – men fastnar inte. Lucius sjunker lite långsammare än jigg – men det  kompenseras genom en mycket lockande gång i vattnet.

Skitfiske!

Med vänlig hälsning Björn ”Carlo” Karlsson

Williamson Gomoku i blåsilver är ett av mina favoritbeten för Vätterns rödingar, tyvärr finns den inte i Sverige ännu, men tills nästa år kommer den upp i sortimentet tillsammans med några andra glödheta färger. Storm Ultra Shad 12 cm i blåsilver är ytterligare en favorit. Båda betena lämpar sig särskilt väl i soliga förhållanden. Vid fiske med shadjigg och stingertafs – se alltid till att kroken placeras på undersidan av jiggen, så nära svansen som möjligt.

Med vänlig hälsning Björn ”Carlo” Karlsson

På den här rödingturen hade jag och Strömberg med en kille som heter Carl Brånfelt, en  mycket sympatisk kille som brinner för sportfiske. Det mesta av sitt fiske bedriver Carl i en sjö som han kallar för ”Dödens Hav”. Eftersom jag själv har  sommarstuga vid den fiskfattiga sjön så kan jag inget annat än att hålla med. Den pölen är verkligen inte någon av mina favoritsjöar. Visserligen kan den vid enstaka tillfällen  överraska med hyggligt  fiske efter både abborre och gädda – men dom tillfällena är tyvärr lika sällsynta som snö i Juli.

Anledningen till att Carl är med i båten beror på att vi på omvägar fått reda på att han noggrannt följt både mina och Strömbergs fiskeäventyr under lång tid. Det är alltid lika roligt att fiska med entusiastiska ungdomar så vi bestämmer oss för att bjuda med honom på en tur när vi får reda på detta. Vi kontaktar Carl på Facebook och ställer den enkla frågan om han skulle vilja hänga på någon dag. Vi får ett kort och koncist svar inom några millisekunder – När som helst och var som helst, låter han meddela. Sagt och gjort vi bestämmer en dag och hämtar upp honom vid familjens sommarstuga och ger oss iväg mot mot Karlsborg. Det ska bli rödingfiske har vi gemensamt kommit överens om.

Vädret är kanon så vi ger oss iväg rakt rakt över Vättern till några riktigt heta platser vi lokaliserat under sommaren. Inom 10 minuters fiske har Carl redan fått två rödingar, sen händer det som tyvärr händer ibland i den här branchen: Fisken stänger av helt och hållet och det går helt enkelt inte att få en enda fisk till under hela dagen. Vad vi än provar blir resultatet detsamma, dessutom börjar det blåsa upp ordentligt och vi är på andra sidan sjön och bestämmer oss därför att avbryta. Sånt är både fisket och vädret ibland – inget är säkert. Jag tror ändå Carl fick vara med om en rolig fisketur som resulterade i hans livs två första rödingar. För att sporra lite till framtida storfångster i Dödens Hav sponsrade Normark honom med ett Shimano Beastmaster för abborre och jag fixade en schysst luvtröja samt mössa från Garmin. Nu efteråt har jag fått reda på att familjen bytt upp sig i båt och redan är på gång ut på Vätterns böljor för att vertikalfiska röding. Tydligen gav fisket mersmak, trots dåligt väder och mediokert fiske. Ett framtida riktigt skitfiske önskar både jag och Strömberg!

Med vänlig  hälsning Björn ”Carlo” Karlsson

En spegelblankt vattenyta och strålande sol från en klarblå himmel är vad som bjuds under årets sista rödingpass på Vättern. Vilken njutning att bara befinna sig på den sjön under sådana förutsättningar. Magiskt är ordet…

Fisket går sådär, massor med fisk att se på, men dom är inte riktigt på bettet. En helt normal sinnesstämning när det gäller röding. Allt som oftast är det faktiskt så ett normalt rödingfisket är, däremot är dom nästan alltid sjukt nyfikna på allt som glittrar och rör sig, därför luras man ofta att tro dom skall hugga när dom undersöker det som vi sportfiskare försöker lura dom med. Vi testar allt möjligt men inget duger, inte ens mina Super-Gomoku som presterat så enormt under året med stor fisk. Till nästa år kommer Gomoku finnas i handeln i sex heta färger både i 25 och 35 gram. Ett måste enligt mig i betesboxen för dessa ofta så kräsna fiskar.

Nära bingo på Super-Gomoku!

Sent framåt eftermiddagen har vi ändå lyckats gneta upp fyra fina rödingar när vi bestämmer oss för att avbryta fisket. Detta med stort vemod i sinnet eftersom det troligen var årets sista tur. När vi plockat ihop allt och endast ett spö gillrat med en blåsilver Gomoku 35 gram återstår ser jag en riktigt stor och fet båge uppenbara sig under båten. Ingen tid att förlora! Snabbt ner med grejerna och rödingen möter upp och hugger brutalt inom bara några meters vevning. Bomstopp! Rulltömning! Blodet kokar och knäna skakar! Ska det verkligen bli bingo på årets sista nedsläpp? Kan man verkligen ha en sån oförskämd röta? Fisken känns riktigt massiv och går inte att få in en centimeter på. Stor och tung sätter den emot allt vad den orkar ända tills det olyckliga och oerhört traumatiska ögonblicket inträffar då den plötsligt släpper. För att uttrycka det milt så blev jag inte så glad. Men den simmar fortfarande omkring därnere i Vätterns klara vatten och äter sig förhoppningsvis ännu fetare på löja och spigg. Välkommen tillbaka nästa år – jag lovar att släppa tillbaks dig om du hälsar på.

Med vänlig hälsning, Björn ”Carlo” Karlsson

Visst är det kul att glädja andra med fiskeupplevelser. En dag hade jag med den glada pensionären Conny Eckerman i båten som aldrig tidigare fiskat röding. Han gjorde det med bravur och vevade på Curadon så svetten lackade i det fina vädret. Vi hade en härlig dag på sjön med en del fina rödingar i båten. Så här glad blir man när man fångat sin första röding på vertikalfiske. Grattis Conny till superfin fisk!

Med vänlig hälsning Björn ”Carlo” Karlsson